Pre-släppt

kent pre-släpp:
Skogarna: 25/4
Godhet: 26/4
Din enda vän: 27/4

Källa: forumet och http://t.co/OGstsHBDZO

Låtarnas längd




Tigerdrottningen




.


"Men 1a singeln e very close nu"

Snart?

Nu borde kent informera om sommarturnén. De gjorde det redan i december 2011 inför sommar 12

kentstudio

Erik Hassle, Rudie Edwards och Beatrice Eli har spelat in vocals (gissar på kör) till kents nya skiva. 
De är också i LA (tillsammans med Daniel Levinsky) för att jobba med Edwards skiva

kent-Tumblr

Roligt:
http://welistentokent.tumblr.com/

kents studio

kents spelar in i studio:
Conway Recording Studios, Studio C

Album 11

kent är i Los Angeles för att spela in nya skivan! 

kentvin

Expressen har testat "Röda kändisviner" och kents III og I är med:
 
LÄNK

Nya skivan

kent skriver på twitter att de hoppas nya skivan släpps våren 2014

kent-effekten

GeHitMusiken skriver om "kent-effekten."
Jag håller inte med
 
LÄNK

Martin Sköld på Jazzhuset

Martin Sköld ska dj:a på Jazzhuset i Göteborg:
 
"...Denna gång firar vi 3 år och då måste man ju slå på stort, vi slog på större än stort och bokade Martin Sköld, basist i Sveriges största pop/rockband Kent! De bästa festerna är dock överraskningsfesterna så därför har vi också bjudit in Not Like Others med hemlig gäst-DJ! "
 
Mer info: här

-

https://twitter.com/mrjhberg
 
Hurra!

kent Tele2 Arena

- Torsdag åkte jag till Stockholm för att köa
- Efter att ha rest 8 timmer kom jag till Globen och fick nr 18
- Jag köade med jättefina och jätte trevliga människor så köandet torsdag-fredag-lördag gick snabbt
- Insläppet gick bra, jag var inte ens nervös pga visste vart alla framför mig skulle/brukar stå
- Därför fick jag min favoritplats precis framför Sami S och allt var hur bra som helst
- Vi hälsade på människor vi inte hade sett på ganska länge
- Zhala och Robyn var tråkiga. Folk var där för kent.
- Winnerbäck var bra - särskilt Söndermarken
- kent började kl 22.10 och var såklart bäst.
- Vi såg kentarna - kentarna såg oss
- Vi var galna och lyckliga och försökte att njuda varenda minut
- Vi fick Ingen kunde röra oss och fick veta att en ny skiva var på gång - utan att egentligen förstå det
- kent sa hejdå även om vi tyckte de gärna fick spela 2 timmer mer
- Vi åkte hem till Jenny och på söndagen åkte jag hem till Danmark och har sen konserten inte varit sugen på annat än kent.
- 2014 blir det tydligen ont the road igen.
 
PS. Jocke hade världens dyraste och fulaste kläder på sig
 

kent13

Snart åker en till Stockholm för att kolla på kent

...

Jag är inte så aktiv på den här sidan nuförtiden för att det ingenting händer i kentvärlden.
Ja jag tycker också det är jobbigt
 

Teori

Intressant teori:
 
http://www.festivalrykten.se/kent-jobbar-pa-nytt-material/

++

här från Uppsala Slott där kent spelade

Min favorit recension

Tänkte jag vill visa er min favoritrecension. Den recensionen som betyder MEST för mig.
Det är Peter Dahlgren som skrivit den og finns på Dagens Skivas hemsida.
Recensionen är om "B-sidor"
 

"Magiskt

Kent är magiska. Jag kan inte riktigt förklara varför, men de står där lite upphöjda i något slags skimmer. På en gång omedelbart mänskliga med all den smärta och glädje som det innebär att vara född just till människa. På en gång också skilda från det mänskliga i det att de ständigt klarar att ställa sig utanför och låter andra känna genom deras musik. Däri ligger det magiska. Tror jag.

Kanske är det ändå texterna som skapar alla dessa magiska emotioner i mitt nervsystem. Joakim Bergs texter påverkar mina synapser. Ser vi darwinistiskt/evolutionärt på det hela borde människan inte längre lyssna på musik. Vad har väl musiken med vår överlevnad att göra? När jag lyssnar på Bergs texter förstår jag att musik är nödvändigt. Emotioner är nödvändiga. Utan dessa kunde vi väl lika väl vara maskiner, och inte dessa känsliga varelser som i ena stunden älskar förbehållslöst, och i nästa beordrar en granatattack mot ett civilt mål i Libanon. Överlevnad eller inte, jag tror musik i allmänhet och Kent och Bergs texter i synnerhet låtit mig fånga komplexiteten i den mänskliga naturen och särarten. Däri ligger det magiska. Tror jag.

Eller är det så att Kent från Eskilstuna fascinerar genom hela sin uppenbarelse. Arbetargrabbarna med attityd och stolthet som bestämde sig för att ingen skulle sätta sig på dem så som industriägarna gjort med deras föräldrar. Ett lösgörande och uppenbarande av strukturerna, och ändå ett så innerligt bejakande av dem. Ett bejakande i och av attityd, klädval och språk, men ett avståndstagande i resan från bakgrunden. Ingen kan håna rörelsen. Rörelse är gott. Rörelse är förändring, både politiskt och känslomässigt. Däri ligger det magiska. Tror jag.

Egentligen vet jag inte vad jag tror eller vad jag vill med Kent. Jag lever med dem på något sätt. Jag har gjort dem till mina, och ingen skall trampa in där. Med Kent blir jag som en tonåring på en Backstreet Boys-konsert, och jag ger mig hän. Ibland ler jag. Ibland skrattar jag. Ibland gråter jag. Ibland blir jag bitter. Ibland sur. Någon gång ibland älskar jag på låtsas eller på riktigt till musiken. Kent får mig till allt detta, och jag förnekar det inte. I början skämdes jag över att jag lät känslorna strömma fritt vid upplevelsen av text och musik, men jag insåg snart att det var onödigt. Varför inte bejaka istället för att känna sig fånig och barnslig?

När Kent nu äntligen släpper en samling av sina b-sidor så känner jag mig aningen tveeggad. Å ena sidan känns en samling omotiverad då jag har allt de gjort. Jag har samlat med glädje. Jag har vårdat och tänkt att detta är för de som verkligen tycker om. Pöbeln som lyssnar för att det är tufft och inne, de skall undanhållas allt detta. Detta är för mig. Det är skrivet för mig. Det handlar om mig. Å andra sidan skäms jag över min elitism och gläds över att fler kan njuta av det gömda och det dolda. Att det som finns på baksidan också kan bli en framsida. För hur många gånger har jag inte undrat varför Kent valt just denna låten till ett album, men inte en annan. Nu ges många av mina (jag äger tolkningen, precis som du äger din) vackraste texter och melodier en chans att nå flera. Denna dubbel-cd får en mission att fylla. Att möta flera vilka är som jag. Att träffa de som inte är som jag.

”B-sidor 95-00” är en gedigen samling. Inget hopskrap, eller någon slags desperat yttring av bristen på pengar och uppmärksamhet. En dubbel-cd som lätt skulle kunna ha varit två fullängdsalbum. Jag anser att materialet är så starkt. Jag anser nog inte bara, jag vet. Om det nu är möjligt att rangordna Kents låtar så kan vi på B-sidor 95-00” finna ett flertal av Kents bästa låtar, och kanske bästa versioner av låtar. ”Utan dina andetag” och ”Elever” är låtar jag lyssnat på konstant i veckor, och ”Pojken med hålet i handen (hotbildsversion)” minns jag från den Lollipop-singel jag köpte 1995. I ärlighetens namn förstod jag inte dess storhet då, men nu inser jag de båda versionernas kompletterande kraft och deras plats på en tio-i-topp. Jag skulle kunna beskriva varje låt, men det tjänar nog ingenting till. Jag kastar mig av och an till ”Livrädd med stil”, och ligger så stilla inför ”Längesen vi sågs”.

På dubbel-cd:n finns både nytt material och två nyinspelningar (dock saknas bl.a. versioner av ”747”). De två nya låtarna ”Chans” och ”Spökstad” är, precis som nyinspelningarna ”Rödljus II” och ”En helt ny karriär II”, producerade av Kent och Nåid (Martin Landquist). ”Chans” är riktigt bra, men med aningen svagt textmaterial. Nåid ger en ytterligare dimension i Kents ljudbild. Om jag får säga det så är nog ”Spökstad” det svagaste kortet i leken. Jag tycker låten känns aningen överproducerad, och Bergs text och sång döljs i kör och instrument. Mästerligt sköna är emellertid nyinspelningarna av ”Rödljus” och ”En helt ny karriär”, och Kent visar sina rötter men låter Nåid ympa nya skott i stammen.

Detta blir mitt första betyg som övergår nio. Jag kan dock inte motivera för mig själv varför detta inte skulle vara den skiva som får betyget tio. Det är magiskt. Tror jag.

Någon har kallat mig fundamentalistisk i mitt förhållande till Kent. Kanske kan det förefalla vara på det viset, men jag är övertygad om motsatsen. Visst fascinerar musiken mig. Visst fascineras jag av Bergs fantastiska textförfattande, och visst fångas jag av bandets scennärvaro. Men till skillnad från en fundamentalist så tillåter jag mig inte att dyrka hela uppenbarelsen av Kent. Jag tar inte Kent som lag. Jag inser snarare på hermeneutisk grund att Kent landar annorlunda hos dig än hos mig. Det finns ingen självskriven tolkning, ingen självklar tanke. Idén är inte klar. Det är omöjligt att vara säker på sin sak, du kan omöjligt vara säker på din sak. Det finns saker som varken du eller jag upptäckt hos Kent. Med ”B-sidor 95-00” upplever jag än en gång hur Kent förlorar makten över det de skapar. Plötsligt är det jag som förfogar över det, eller du…. Tror jag."

hjärta